Gryniga bilder eller bilder med färgstick är inte särskilt kul att titta på. Tyvärr är våra mobilkameror inte riktigt ”byxade” för att ta bilder i dåligt ljus.Man trycker på HDR-knappen och hoppas att det blir bättre men det blir det inte – bara grötigare. Eller så använder vi blixten och lyser upp det som finns inom 30-60 cm från kameran. Inget bra det heller. Så vad ska man göra?

Film

I tidernas begynnelse använde man film – problemet fanns redan då och var faktiskt än mer påträngande.

Vi plåtade nästan allt med dia – positiv film som inte gick att rädda om någonting gick fel. Diafilmens signum var dessutom väldigt fint korn och fint korn innebar långsam film. Dian gjorde sig alltså bäst i fullt dagsljus eller i kombination med starka studioblixtar. Det var helt enkelt en förutsättning att göra allt rätt från början. Exponering, ljusmätning – allt var tvunget att bli rätt direkt i kameran. Annars var hela jobbet kört.

Det var lite enklare med negativ färgfilm som både kunde vara ljusstarkare och, om man var duktig i labbet, så kunde en del mindre bra bilder även bli hyggliga efter lite handpåläggning. Retusch är en konst idag – men då var det rena mästarmåleriet. Det som alltid varit svårast att hantera är färgstick och blandade ljusförhållanden.

Idag är det nästan alltid blandat ljus. Skärmljus blandas med andra artificiella ljuskällor som blandas med naturligt ljus. I nästan alla situationer – utom rent dagljus – ställs vi inför blandade ljuskällor med olika färgtemperaturer. En fotografisk ljusförorening kan man kalla det. Har du någon gång tagit en bild på en föreläsning så vet du vad jag pratar om – powerpointen ser bra ut men föreläsaren ser ut som en britt på solsemester. ( Nej – jag har ingenting emot britter på solsemester och inte i andra sammanhang heller )

Det var inte bättre förr..

Idag kan vi efterbehandla bilder med väldigt bra precision. Man kan balansera färgtemperaturen ner på detaljnivå och få de flesta bilder att se rätt bra ut. Det är bara en sak som ska till – tid.

Om vi ska kasta ut en bild på sociala medier finns inte den tiden och i de allra flesta fall finns inte kunskapen. Man försöker med hdr-knappen, diverse filter kanske men oftast försöker man inte alls. Man slänger ut något som ingen egentligen vill se. Bilden som skulle hjälpa till att förstärka ens budskap eller upplevelse ger motsatt effekt.

Samma räddningsplanka då som nu

Tillbaka till filmtiden. De flesta professionella fotografer hade flera kamerahus. Dels av samma skäl som nu. Man hade olika objektiv och som ren reserv. Filmerna var max 36 bilder vilket gjorde att man var tvungen att ladda flera hus för att inte missa något. Men i minst ett av husen satt alltid en rulle svartvit film.

Det var räddningsplankan. Om något skulle gå fel med färgfilmerna eller om förutsättningarna plötsligt inte var som man tänkt (fel film i kameran). Då kunde man alltid få med sig en rulle eller två som funkade. Svartvit film var mycket tåligare, kunde pressas till högre ljuskänslighet och manipuleras mycket hårdare i mörkrummet. Tänk bara så många fantastiska svartvita konsertbilder det finns.

Skaffa en svartvit app

Mitt tips är att du laddar ner en app med bra svartvit förinställning. Det finns flera som är riktigt bra, men tricket är att inte använda de svartvita konverteringar som finns i insta, FB eller i din mobil. Det blir oftast platt och kontrastlöst. Ladda ner en riktig app. Photoshop har en bra gratis app, Camera+ är en annan och det finns många fler. De flesta har ”presets” så det är bara att hämta upp bilden och klicka.

Visst det tar några sekunder extra men det kommer att göra dina bilder mer intressanta och det finns större chans att någon stannar till vid dom än vad det gör med gryniga och felexponerade bilder med diverse färgstick som stör. Det är ingenting som funkar på palmen i Karibien, men på väldigt många blandljusbilder.

Testa, det är ju inte fel att ha lite kul ibland